Vänner och fiender

Helt plötsligt kändes det lite orättvist och taskigt att nallarna Mange 43 cm
och Henke blev för-fördelade.
Nedan en liten bildkavalkad på Sigge-Matildes vänner och fienden.

På övre raden: Mange 43 cm, Skaller-Kitty och Henke.
På nedre raden: Tummen och Spöket(?) samt Raven.
(Storyn bakom Ravens namn var att jag trodde att det fanns en hip-hopartist
som hette Raven och eftersom Max gillar hip-hop så tyckte jag att det var passande
istället för Räven, som kan bli lite…platt och tråkigt. Dock fanns det ingen Raven och
så betydde det visst kråka eller skata. Japp. Så kan det gå.) 

Speldosedjur från grannarna, som lite hastigt och lustigt fick det passande
namnet ”Pappas Näsa”. Denna gång var jag oskyldig. Skyll på
farfar kommer jag alltid kunna säga och skratta rått.

Och så har vi kommit till ovännerna.
5,5 kilo flicka behöver något annat att snutta på än sin mamma, men hon
hatar dem.
Djupt och innerligt.
Allihop.
Tips någon?

Sanningar med vissa tidsförskjutningar

Att blogga är lite knepigt.
Det är inte så att jag räknar med att folk i allmänhet läser allt det strunt som jag trycker ut i cyberspace.

I alla fall inga andra än mina trogna följeslagare mamma, Ammi, Nypan, Max och Barfota-Ernst.

Ja, och kanske några till.

 

Ibland märker jag dock att det börjar flackas med blicken när jag på mitt långrandiga sätt berättar om något som hänt för folk jag stöter ihop med.
En del säger slutligen att ”ja, jag läste det i bloggen” som för att få slut på en never-ending story. Andra härdar ut och låtsas som att det jag säger är jätteintressant.

Då är det enklare med folk som berättar att de läser bloggen.
Även om det också kan vara knepigt.
Exempelvis när man just har publicerat ett inlägg om löss och en stund senare stöter ihop med en gammal bekant, som inleder samtalet med att hon följer bloggen minutiöst.

I samma sekund som jag kommer på mig själv med att stå och klia mig i huvudet inser jag att hon kan ha läst blogginlägget om pipporna.

Fast å andra sidan skulle hon väl då inte ha slängt sig om halsen på mig för en grattiskram.
Tusen tankar far runt i mitt huvud där i mataffären.

Ska jag berätta så att hon vet innan hon läser bloggen eller ska jag förutsätta att hon vet eller veta att hon kan ta reda på???

Till slut tappar jag fokus på samtalet.

Framstår säkerligen som lite förvirrad.
Tänker att om hon sen går hem och läser på bloggen att jag har löss, så framstår jag i efterhand inte bara som förvirrad utan även som dum i huvudet som rusar runt och kramar folk med pippor i hela huvudet.

Jag menar, hon kan ju omöjligt veta att inlägget publicerades ett dygn efter att vi pipp-behandlats. 

Vad är det egentligen för bekräftelsetorskar som bloggar?
Och vem tycker egentligen att det är spännande att läsa om våra pippor?
Nej, jag har nog en släng av blogg-utbrändhet.
Tur att den nya Mammaglad-bloggaren tar över snart.
På fredag får jag reda på vem de har valt.

 

Even a blind could see

- Mamma, sa Finaste Pepparkaksflickan och tittade med de stora bruna ögonen på mig där jag satt i soffan  – på samma fläck där jag satt både när hon gick på morgonen och kom hem på eftermiddagen.
- Mmmm, sa jag.
- Är det inte tråkigt att bara sitta här och amma hela dagarna?

 

 

Dagens outfit

Japp. Det tog Sigge Stjärnströ ca 15 sekunder att komma fram till att
Dagens Outfit är en menlös företeelse, som Blondinbella och Kenzo och
Bronzo och Marsvinsbruden får hålla på med för sig själva.

Sigge och Mange 43 cm

Samma dag som Sigge föddes kom den nykläckta farfarn förbi med en nalle till sitt lilla barnbarn.
På nallen – som var större än det pyttelilla Siggebarnet – satt det en lapp fäst i örat med en streckkod och texten ”Mange 43 cm”.
Sedan dess heter nallen Mange 43 cm.
Så klart.

Dock har Sigge både rätat ut sig och vuxit både på längden och i omkrets.
Nu mer är hon större än Mange 43 cm.
Och  i den takten hon växer kommer väl Mange 43 cm vara som en liten fingerdocka på Sigge när hon väl har bestämt sig för att vara färdigväxt.

 
Under Mange 43 cm ligger nallen Henke, som Sigge fick av Alex.

 
Sigge, Mange 43 cm och Henke ligger på täcket med ”zebrarandiga åsnor” som
Petra skickade.

 

Löss?

Lussoppa – när man får oväntat besök

Vi gungar våra pippor – håhå jaja
Ända tills dom är döa – hohojaja
Vi gungar deras ungar – hohojaja
men själv är vi inte döa – hurra hurra

 

Fick ett mejl från fotbollstränaren.
Det visade sig att en lusepidemi slagit till i Förorten Hell och att halva fotbollslaget hade pippor.
Helt plötsligt insåg jag att det inte var myggbett som ungen kliat sig blodig över i huvudet.
Och i samma stund började det klia på mig.
Och på Max.

 

Skyndade till apoteket för att införskaffa Sabadill-ätticka, men fick lära mig att i den ”icke-Astrid-Lindgren-sagoaktiga-världen” använder man en oljebaserad spray som luktar Ouzo.
Dock får bebisar inte behandlas om lusjäklarna skulle få för sig att attackera Siggeflickan.

Och som från ingenstans dök det upp passande namnförslag.
Lus-Mia eller Lus-Mattis.
Och jag kan vara hennes fattighjons-morsa.
Passar perfekt på en morsa som gjorde av med alla pengarna genom att köpa TVÅ Bondelidkoftor – eftersom hon inte kunde välja färg.

Så nu blir det att leva på vatten och bröd i en månad.
Om man inte skulle hitta ett gott recept på lussoppa.
För löss har vi gott om.

 

Tjock?

Tröjan har Sigge fått från tant-Madeleine och är för 3-6 månadersbebisar.

 

Risk för åtal?

Sigge 2 veckor, 4 485 g och 54 cm

Sigge 4 veckor, 5 325 g och 56 cm

Sigge 5 år, 72 kilo???

 

Pappas älskling får man inte skoja om

Sigge är söt – inget snack om saken.

Söt mun, fina mörka ögon, mycket mörkt hår och många dubbelhakor.

Hon ser ut som en liten person med stark karaktär.

 

Men eftersom hon fortfarande är en bebis – idag en fyraveckors sådan – så har hon exempelvis lite problem med att fokusera blicken ibland.

Då kan hon se lite lattjo ut.

Speciellt i kombination med orangutangbebis-frillan som hon envisas med att ha.

 

När jag är lite uttråkad eller känner att jag behöver lite uppmärksamhet (från exempelvis någon som älskar sin rapande och pruttande lilla bebisflicka så gränslöst…) så kan jag komma på att säga att
Sigges pappa egentligen är Saturnus från The Orangutan Island

eller Ica-Jerry.

 

Max, som IBLAND är helt befriad från humor, tycker inte att jag är så rolig.

 

PS: Jag har lite problem med att ladda upp bilder i bloggen, men det har inte Max. Kolla in bilderna i hans blogg så länge.

Senaste inläggen

• Ett gott skratt förlänger kärleken
• Gissa vad vi gör
• Mera äpplen och träd

Senaste kommentarerna

• Åsa om Mera äpplen och träd
• JH om Aldrig lugn aldrig ro
• Karin N om Grattis på 5-veckorsdagen!!!

Arkiv

Välj månad september 2010 augusti 2010 juli 2010 juni 2010 maj 2010 april 2010 mars 2010 februari 2010 januari 2010